Midsommarafton 2014. Hemma i Sverige firar ni säkert för fullt med den sedvanliga sillen, nubben och jordgubbarna, mellan de lika sedvanliga spridda regnskurarna. Vår dag har tillbringats mer ovan mark, något närmare himmelriket än vad man vanligtvis befinner sig om dagarna. Ja, i alla fall vi.

Efter en hyfsad natts sömn, hyfsad säger vi då vi båda faktiskt sov ganska oroligt på grund av en dubbelsäng som lovade en nattsömn utöver det vanliga och som synnerligen levererade just det, fast tyvärr då inte åt det "himmelrikiska" hållet…Fjädringen i sängen och den stumma madrassen gjorde att minsta rörelse forslades vidare så det tog ett bra tag innan vi båda kunde komma till ro. För övrigt var hotellet riktigt fint och morgonens frukostbuffé gjorde oss inte besvikna. 

Flyget avgick 11:10 och drygt en timme innan var vi åter på plats på London Heathrow. Idag var det inga konstigheter med varken incheckning eller säkerhetskontroller, speciellt inte sen Thess med den bestämda rösten beslagtog Fridis kära handkräm a' 100ml och placerade den i sin egna lilla plastpåse. Här ska inga handkrämer go to waste! Enda missförståndet var Fridis oförmåga att förstå kontrollmannens ABBA-referens när han läste hennes namn från passet: ”Your name is Frida? Are you a good singer?” Nej, svarade Fridis bestämt och gick därifrån. 
                                     
                                                                         Time for boarding!

Väl på plats på det stora dubbeldäckarplanet fick vi platser så att säga mitt i mitten vid vingarna, men eftersom vi ändå satt mitt i mittgången så kunde vi ändå inget se. Sköna stolar, gott benutrymme, och till Thess stora glädje både filt och kudde - allt upplagt för en skön flygning. 

Dagens trevligaste överraskning och möte blev samtalet med den, nätta, klassiska, lätt gråhåriga, fantastiskt trevliga amerikanska dam som satt bredvid oss och som visade sig bo i Charleston, ett av våra stopp på vägen. Vi blev så uppsluppna av samtalet med kvinnan, som för övrigt hette Carole, att Fridis helt och hållet glömde oroa sig över starten och när samtalet var över hade vi redan varit i luften en bra stund. Vi fick massa bra tips och råd från denna amerikanska som verkligen levde upp till amerikanernas rykte om gästvänlighet. Lite senare längs med flygningen så träffade vi även två av döttrarna till denna kvinna, och ja, vi vet inte riktigt vad det säger om oss att vi connectade bäst med den yngsta, 14-åringen, i familjen... Vi har nog valt rätt yrke i alla fall? 

Vid 15-snåret var vi inte långt ifrån Miami, vilket var skönt efter en 9 timmar lång vistelse i luften, men nåddes då av beskedet att över Miami drog en "thunder storm" fram. Flygplatsen var stängd och vi hade ej bränsle nog att cirkulera runt i väntan på att ovädret skulle dra över utan fick ta en detour till Orlando. Så Orlando kan vi nu checka av på denna resa... En timme tog det att tanka lilla planet innan vi åter var på väg till Miami, lite senare än tänkt. Så 12 timmar efter ombordstigningen i London kunde vi då äntligen beträda amerikansk mark, första gången för Thess och 7 år sedan sistens för Fridis del. 

Trötta men samtidigt glada över att ha tagit oss säkert fram kunde vi möta de amerikanska säkerhetskontrollerna som gick hyfsat snabbt och smidiga. Det blev ett kvickt hejdå till Mrs Carole Marstrand m fam. Vi stötte istället ihop med en ytterst trevlig svensk familj som vi slog följe med till biluthyrningen. Hos Avis mötte en ung och mycket serviceinriktad Katherine oss med ett leende och fixade fram en nyare bil till oss. Lite nostalgiskt blev det för Thess att tilldelas en Ford Fiesta då detta var hennes första bil. Vi kunde dock konstatera att mycket hänt med denna bilmodell sedan 1979! På parkeringen väntade en snygg, vinröd pärla med knappa 2000 miles på mätaren.  

 

Skräckblandad förtjusning - men med 10-i-2-greppet kan inget gå fel!

Frida tog plats i förarsätet och Thess startade upp GPS'en som med sin sega uppstart hann skrämma oss lite - för hur sjutton navigerar man via en fysisk karta?!?

"Welcome to Miami Beach" - Fridis kör fasligt fort!
 

Kön till receptionen var lång så medan Thess köade charmad Fridis några yngre män varav en från Venezuela. Rummet hade en gigantisk dubbelsäng och allt var rent och prydligt. Hungern gjorde sig påmind så Fridis inmundigade resans första sub från favoritstället Subway. Toppbetyg direkt! 

Väl åter på hotellet blev det snabbdusch och klädombyte för att hinna med en drink i vandrarhemmets egna bar och restaurang. Här stötte vi på de trevliga, tyska, killarna Stefan och Jörg som bekräftade fördomen om tyskars fascination över älgar. De ansåg också att det som Sverige är mest känt för är dess vackra kvinnor och Zlatan Ibrahimovich. Ingen skräll där!

Framåt midnatt kände vi att den långa dagen gjorde sig påmind, vi är ju trots allt inte 20 längre, och retirerade till rummet vårt. Vi får avsluta dagens blogg med att applådera British Airways för två grymma flygningar hittills. Inget att klaga på så de får våra varmaste rekommendationer! 

Kram till er alla och hälsningar från Maj-a-mi <3

P.s. Tack för alla kommentarer, det värmer ända in i hjärteroten!