London calling
Jaha ja, då har vår färd börjat!
Resan tog sin start vid 17-snåret då pappa Johansson, Staffan tillika, i sann lyx hämtade upp döttera sin i Tranemo, för vidare färd mot Borås där en resfebrig Thess väntade. Ett tårfyllt farväl av mams, Wille och inte allra minst finaste Ninja, senare tog Staffan oss säkert till Landvetter. Vi var i fasligt god tid så pappa Johansson bjöd storsint de båda unga resenärerna på varsin salami/briemacka, således den sista måltiden på svensk mark för en lång tid framöver. En kort stund senare, efter några sista minuten råd och tips från den vane resenären, ja fortfarande pappa Johansson, var det då dags för oss att säga hejdå och låta Staffan åter gå i tjänst. Taxichaufförer är det bra att ha i sin släkt.
Så stod vi där, två ensamma själar, mer, eller troligare mindre, redo för vad som väntar oss framöver. I boardingkön blev vi snabbat varse om fördelarna med online-incheckningen, there is a special line - avsevärt kortare- för de som varit kloka nog o checkat in hemma...;) Dagens lärdom: 1. Vi hade dock tur då vår kö avverkades snabbt och effektivt så snart var det vår tur. Upp m väskorna, (Thess = 20 kg, Fridis 17 kg), fram med passen och dags för incheckning! Spridda platser gjorde flygrädda Fridis nervös, så hon kväkte ur sig en önskan om att de eventuellt, kanske, möjligen, kunde se om det fanns någon som helst möjlighet att placera oss tillsammans? Dagens lärdom: 2 : ordet "flygrädd" sätter då sannerligen fart på personalen! Illa kvickt hade vi fått platser tillsammans och vår trevliga incheckningstjej, Nicole, gjorde sitt yttersta för att få till en bra lösning. Bra där British Airways!
Nu tror ni kanske att överraskningarna tog slut där? Nej då. Lyckan över våra tillsammansplatser byttes mot förvåning då söta Nicole glatt upplyste oss om att bagaget nu var incheckat och klart även för morgondagens flyg. Thess insåg då att hon får stå ut ytterligare en dag med "hillbilly"-looken då handbaget saknade ombyten. Inte riktigt så det var tänkt, men jaja. Fridis däremot är en person vars cirklar man inte rubbar lika lätt så här blev det en mer panikartad reaktion, men också en hyfsat snabb kapitulation inför det faktum som vi till syvendes och sist faktiskt stod inför. Ett försök var hon dock tvungen att göra - och lyckades från det incheckade bagaget rädda sin kära favorittandkräm, inhandlad enbart för this special occasion. Trots allt kunde vi leende lämna incheckningen med dagens lärdom 3 i bagaget; vid anslutande flyg checkas bagaget in för hela resan. Tänk vad kloka vi kommer bli! :D
Envis är en annan egenskap som kan tillskrivas fröken Johansson så vem tror ni vid säkerhetskontrollen tas ut för vidare "kontroll" och vägrar inse att hennes favorittandkräm, inte ens öppnad, på 125 ml faktiskt översteg den tillåtna mängden för handbagage på 100ml...och är det egentligen en vätska!? Ett försök att smussla in datorn utan att ta ur den från ryggsäcken, det gjordes oxå. Likväl misslyckades detta, oxå. Datorn fick Fridis dock behålla medan hon istället fick bevittna hur tandkrämstuben fick en singelresa ner i papperskorgen. Retligt nog. En kik på armbandsuret försäkrade Thess om att, jo, 40 min av 6 veckor hade de facto tagit sin början...
Några minuter senare passerar vi en bokshop vid avgångshallarna och en lite uppretad Fridis pekade på en bok i den engelska bokhyllan med repliken; "den där borde du läsa, så blir kanske denna resan mer angenäm!" varpå Thess lika snabbt replikerade att boken precis bredvid vore ypperlig för Fridis personlighetsutveckling!
Dagens recept: en dos empati för Thess del, o en dos verklighet för Fridis!
Ett gott skratt senare, över vår egen finurlighet, kunde vi beställa ett glas vin och skåla för en händelserik första timme tillsammans. Som sagt, med Fridis blir livet aldrig tråkigt!
Glada och uppsluppna smuttade vi på våra vinglas och kände oss som rena rama "jetsettarna". Glädjen blev dock kortvarig då vi helt plötsligt insåg att gaten inom några minuter faktiskt stänger! Vi hade varit så upptagna med att messa vänner och familj att vi lost track of time. Likt our glory tonårsdagar fick vi, inte så jetsetlikt, halsa vårt vin i all hast och i språngmarsch bege oss till gate 20B. En vänlig farbror släppte in oss med ett förstående leende.
Fridis njuter, eller ja låtsas i alla fall...
"jag kan flyga, jag är inte rädd..."
Boardingkön ringlade sig lång och vi tog plats i slutet, skönt att hämta andan lite tänkte vi. 1 minut senare ljuder en röst i högtalarna; "Miss Frida Sofia Johansson, please contact the front desk". Behöver vi tala om hur flygrädda Fridis puls sköt i höjd?!? Vad nu lixom? Kön var lång så det tog sin tid att knö sig fram och vi höll hoppet uppe om att det inte skulle vara något problem med vår bokning eller platser. Väl framme står den vänligaste damen och frågar milt hur Fridis mår! Så himla fint och snällt av henne! <3 Vi fick dessutom boarda direkt, top notch!
Hej då du vackra Svedala! <3
Flygturen i sig gick utan några som helst missöden eller överraskningar, mer än den kycklingmacka som erbjöds som måltid - man tackar! En yngling till man fick sätet bredvid Fridis och var vänlig nog att erbjuda undertecknad sina hörlurar till låns, what nice manners! Smärtfritt, enkelt och smidigt får beskriva ankomsten till London Heathrow och färden till vårt nattliga näste, Premier Inn - smakfullt inrett och dekorerat med signumfärgen lila. Vi stortrivs! ;) Nu är det dags att falla i sömn, ha nu en fin midsommar alla ni fina! <3 Vi tillbringar vår midsommarafton i luften, on our way to Miami!
Ciao!
URL: http://josefssonpetra.blogg.se
Haha! Jag följer med spänning!