Charleston - forever in our hearts!
Denna lördag morgon kände vi oss färdiga med Savannah men framförallt med vårt boende Best Western. Vi begav oss i riktning mot Charleston, South Carolina så snabbt vi kunde. Efter knappa två timmar rullade vi in vid vårt boende, EconoLodge, som låg en bit utanför stadskärnan. Som namnet avslöjar så var detta ett ekonomiskt val och vårt enda enstjärniga hotell under resan. Döm om vår förvåning när både servicen och rummet visade sig vara snäppet bättre än vårt föregående boende. Turen var åter på vår sida!
Nu var vi riktigt sugna på att få se Downtown Charleston så vi knappade in en random adress i vår GPS som vi hoppades skulle ta oss dit vi ville. Ett lyckokast visade det sig vara! Vi hamnade på King Street vilket kändes väldigt centralt och när ett parkeringshus plötsligt uppenbarade sig framför oss körde vi självklart in där. Snacka om flyt! När vi kom ut i dagsljuset igen så var vädret helt perfekt, varmt och soligt trots att väderprognosen hade lovat moln och regn. Ännu ett bevis på att vår tur måste ha vänt. Vi hamnade ganska direkt mitt i en Food Market som var i full gång med mat, frukt, musik, underhållning och en underbar atmosfär. Givetvis ville vi kolla in vad som fanns här och Thess langade genast fram kameran för att försöka fånga de våghalsiga streetdansarna som just då hade en uppvisning. Vi kände genast av pulsen och glädjen som omslöt oss och stod en bra stund och njöt av de duktiga unga killarna som bjöd på makalösa nummer. Finalen var det coolaste när en av dansarna sprang runt hela kvarteret för att sedan göra en framlängesvolt högt upp i luften över sju hukande halvt ihjälskrämda stackars volontärer från publiken. Självklart jublade vi och applåderade i sann amerikansk anda, alla är ju så entusiastiska här. Vilken start på vår vistelse i Charleston - this is going to be a good day!
Vi började vandra ner längs med gatan i jakt på ett bra matställe och slogs av insikten att här fanns ju massvis med skor att shoppa. Varför inte återuppta skojakten? På hyllorna trängdes reasko efter reasko, den ena stiliga klacken efter den andra bara skrek om att få nya ägare. När Thess såg de andra fancy-pancy-kunderna och butiksexpediterna i stiliga kostymer började hon ana oråd. Och kort därefter satte Fridis hjärtat i halsgropen när hon insåg att reapriset på de utsökta skorna hon höll i handen stannade på den nätta lilla summan 5000 kr. Illa kvickt avlägsnade vi oss, log ett ursäktande leende mot personalen, snacka om grandios Pretty Woman-feeling. När vi väl kom ut ur affären och lyfte blickarna återigen kunde vi se att denna fashionabla gata inte bara kantades av små charmiga södernhus utan även de mest exklusiva designmärkena som Louis Vitton, Chanel och Yves Saint Laurent. Dagens skojakt fick vara avslutad och istället gick vi in på första bästa matställe som tack och lov inte var lika pricy. Turen var fortfarande med oss då de två sista platserna stod där och väntade. Återigen en snygg servitör som höjde lite på ögonbrynen när Fridis, som kände sig utsvulten, gick all in och beställde en macka kallad Double Decker. I och med att vi befinner oss i landet XL hann Fridis bli nervös över vad det var för mastodont-portion hon egentligen hade beställt in. När maten kom kunde hon dock andas ut då det där på hennes tallrik låg, även med svenska mått mätt, en liten dubbeldäckare. Äter inte flickorna i Charleston eller? Why the raised eyebrows mister? Thess passade på att fråga honom hur man enklast tog sig till hästdroskorna eftersom vi hade fått tips om att det var bästa sättet att se Charleston på.
Vi började röra på oss i den riktning som servitören hade pekat ut men den ledde oss dock ner till Charlestons marina/baksida och vi insåg att vi även i denna stad lyckats hamna på en mindre villoväg. Men men, misströsta inte, vi ändrade snabbt kurs och lyckades istället hamna i världens vackraste kvarter. Lyckoträff igen! Går inte att beskriva den skönhet vi fick uppleva, det kändes nästan som att vara i en dröm. Fridis utsåg där och då Charleston till staden utan fel. Vi vandrade runt bland dessa makalösa gator i ett drömskt tillstånd när en titt på klockan påminde oss om att det var dags att söka upp de där hästdroskorna innan det blev för sent. Vi haffade därför första bästa hurtiga tanta som var ute och powerwalkade sin russinbruna kropp och frågade vart vi skulle ta vägen. Världens bredaste leende mötte oss och glatt pekade hon ut den riktning vi skulle ta och sände oss på vår väg med avslutningsfrasen "My pleasure!" Har all världens vänlighet samlats i detta land? Eller har vi bara helt enkelt tur?
Kort efter mötet med tant positiv uppenbarade sig hästdroskorna och vi stegade ivrigt in i första bästa stall och bokade in oss på en tur som skulle börja om en halvtimme. Efter bokningen såg vi att det fanns fler aktörer på marknaden men vi var nöjda med vårt bolag då deras hästar såg stora, starka och sunda ut. Lite glass från Ben n' Jerrys hann vi med under tiden vi väntade vilket behövdes i den amerikanska sommarhettan. Thess tog vanlig kulglass medan Fridis tänkte till och valde en shake för att slippa en repris av den senaste versionen av kladdigt.se.
Kvart i fyra var vi på plats och klättrade upp i vår droska. Man märker att USA är ett stort land vid alla dessa guideturer då gruppen alltid får frågan "Where're y'all from?" Vårt svar drar alltid mest applåder och entusiastiska tillrop, europeer verkar vara högst exotiska. Inte oss emot, kul med lite omväxling. Dock var vi denna gång inte de enda med nordiskt påbrå utan vår guide och tillika kusk Christine replikerade glatt att det rann både svenskt och norskt blod i hennes ådror. Hon presenterade även huvudpersonen himself, Prince, en grå fransk pecheron. Han hade tidigare gått i ett Amish-samhälle framför plogen men var nu en pensionerad turhäst i den ringa åldern av fem år. Denna fina pålle tog oss lugnt och säkert runt flera sevärdheter i Charleston såsom Rainbow Row och Battery Park. Att vi hamnade just på den turen var rena rama slumpen eftersom de lottades fram som bollar på bingo.
Nu var vi riktigt sugna på att få se Downtown Charleston så vi knappade in en random adress i vår GPS som vi hoppades skulle ta oss dit vi ville. Ett lyckokast visade det sig vara! Vi hamnade på King Street vilket kändes väldigt centralt och när ett parkeringshus plötsligt uppenbarade sig framför oss körde vi självklart in där. Snacka om flyt! När vi kom ut i dagsljuset igen så var vädret helt perfekt, varmt och soligt trots att väderprognosen hade lovat moln och regn. Ännu ett bevis på att vår tur måste ha vänt. Vi hamnade ganska direkt mitt i en Food Market som var i full gång med mat, frukt, musik, underhållning och en underbar atmosfär. Givetvis ville vi kolla in vad som fanns här och Thess langade genast fram kameran för att försöka fånga de våghalsiga streetdansarna som just då hade en uppvisning. Vi kände genast av pulsen och glädjen som omslöt oss och stod en bra stund och njöt av de duktiga unga killarna som bjöd på makalösa nummer. Finalen var det coolaste när en av dansarna sprang runt hela kvarteret för att sedan göra en framlängesvolt högt upp i luften över sju hukande halvt ihjälskrämda stackars volontärer från publiken. Självklart jublade vi och applåderade i sann amerikansk anda, alla är ju så entusiastiska här. Vilken start på vår vistelse i Charleston - this is going to be a good day!
Will he make it?
Vi vandrade bort från marknaden och insåg att vi redan befann oss på huvudgatan, ännu mer tur alltså. När vi stod där på King Street och lät blickarna vanda utmed gatans alla traditionella vackra södernhus kunde vi känna en bris av historiens vingslag och förälskelsen var ett faktum. Snacka om kärlek vid första ögonkastet! Fridis var i extas, det var ju det här hon hade drömt om. Att få uppleva den gamla södern, att få åka tillbaka i tiden till si så där 1860, att få känna sig som Scarlett O'Hara i Borta med Vinden. A dream come true!
King Street - love at first sight
Vi började vandra ner längs med gatan i jakt på ett bra matställe och slogs av insikten att här fanns ju massvis med skor att shoppa. Varför inte återuppta skojakten? På hyllorna trängdes reasko efter reasko, den ena stiliga klacken efter den andra bara skrek om att få nya ägare. När Thess såg de andra fancy-pancy-kunderna och butiksexpediterna i stiliga kostymer började hon ana oråd. Och kort därefter satte Fridis hjärtat i halsgropen när hon insåg att reapriset på de utsökta skorna hon höll i handen stannade på den nätta lilla summan 5000 kr. Illa kvickt avlägsnade vi oss, log ett ursäktande leende mot personalen, snacka om grandios Pretty Woman-feeling. När vi väl kom ut ur affären och lyfte blickarna återigen kunde vi se att denna fashionabla gata inte bara kantades av små charmiga södernhus utan även de mest exklusiva designmärkena som Louis Vitton, Chanel och Yves Saint Laurent. Dagens skojakt fick vara avslutad och istället gick vi in på första bästa matställe som tack och lov inte var lika pricy. Turen var fortfarande med oss då de två sista platserna stod där och väntade. Återigen en snygg servitör som höjde lite på ögonbrynen när Fridis, som kände sig utsvulten, gick all in och beställde en macka kallad Double Decker. I och med att vi befinner oss i landet XL hann Fridis bli nervös över vad det var för mastodont-portion hon egentligen hade beställt in. När maten kom kunde hon dock andas ut då det där på hennes tallrik låg, även med svenska mått mätt, en liten dubbeldäckare. Äter inte flickorna i Charleston eller? Why the raised eyebrows mister? Thess passade på att fråga honom hur man enklast tog sig till hästdroskorna eftersom vi hade fått tips om att det var bästa sättet att se Charleston på.
Vi började röra på oss i den riktning som servitören hade pekat ut men den ledde oss dock ner till Charlestons marina/baksida och vi insåg att vi även i denna stad lyckats hamna på en mindre villoväg. Men men, misströsta inte, vi ändrade snabbt kurs och lyckades istället hamna i världens vackraste kvarter. Lyckoträff igen! Går inte att beskriva den skönhet vi fick uppleva, det kändes nästan som att vara i en dröm. Fridis utsåg där och då Charleston till staden utan fel. Vi vandrade runt bland dessa makalösa gator i ett drömskt tillstånd när en titt på klockan påminde oss om att det var dags att söka upp de där hästdroskorna innan det blev för sent. Vi haffade därför första bästa hurtiga tanta som var ute och powerwalkade sin russinbruna kropp och frågade vart vi skulle ta vägen. Världens bredaste leende mötte oss och glatt pekade hon ut den riktning vi skulle ta och sände oss på vår väg med avslutningsfrasen "My pleasure!" Har all världens vänlighet samlats i detta land? Eller har vi bara helt enkelt tur?
Fridis is in love
Dessa underbara södernhus, skönheten går knappt fånga på bild.
Kort efter mötet med tant positiv uppenbarade sig hästdroskorna och vi stegade ivrigt in i första bästa stall och bokade in oss på en tur som skulle börja om en halvtimme. Efter bokningen såg vi att det fanns fler aktörer på marknaden men vi var nöjda med vårt bolag då deras hästar såg stora, starka och sunda ut. Lite glass från Ben n' Jerrys hann vi med under tiden vi väntade vilket behövdes i den amerikanska sommarhettan. Thess tog vanlig kulglass medan Fridis tänkte till och valde en shake för att slippa en repris av den senaste versionen av kladdigt.se.
Kvart i fyra var vi på plats och klättrade upp i vår droska. Man märker att USA är ett stort land vid alla dessa guideturer då gruppen alltid får frågan "Where're y'all from?" Vårt svar drar alltid mest applåder och entusiastiska tillrop, europeer verkar vara högst exotiska. Inte oss emot, kul med lite omväxling. Dock var vi denna gång inte de enda med nordiskt påbrå utan vår guide och tillika kusk Christine replikerade glatt att det rann både svenskt och norskt blod i hennes ådror. Hon presenterade även huvudpersonen himself, Prince, en grå fransk pecheron. Han hade tidigare gått i ett Amish-samhälle framför plogen men var nu en pensionerad turhäst i den ringa åldern av fem år. Denna fina pålle tog oss lugnt och säkert runt flera sevärdheter i Charleston såsom Rainbow Row och Battery Park. Att vi hamnade just på den turen var rena rama slumpen eftersom de lottades fram som bollar på bingo.
Äntligen lite djurkontakt - lycklig Thess!
Efter att ha klappat om hästen Prince och tackat för turen i Charlestons kvarter fick vi vackert inse att det var dags att bege oss tillbaka till hotellet om vi skulle hinna med en sväng i Charlestons nattliv. Det var ju trots allt lördag! Värmen är fortfarande utmattande så det är obeskrivligt skönt duscha och fräscha till sig efter en dag i hettan. Ikväll var det dags för finstassen och det var synnerligen två heltjusiga svenska flickor som slog sig tillrätta i taxin som skulle ta oss in till Charlestons nattklubbar. Vår taxichaufför var urhärlig och komplimenterade oss nästan hela vägen, allt ifrån hur gott vi luktade till hur exotisk vår accent var. Han menade på att det enda vi behövde göra under kvällen, för att den skulle bli lyckad, var att öppna munnen och aldrig sluta tala. En man helt i vår smak då han även förstod vår ironiska humor och instämde i att alla dessa vägskyltar sannerligen är lustiga. Vi kan bara förvarna om att detta kommer vara ett återkommande tema i kommande blogginlägg, främst då dessa vägarbetsskyltar a lá ”Let ’em work – Let ’em live”.
Vår vänlige taxichaufför lämnade av oss vid Upper King Street som vi underrättats om var där Charlestons partyfolk höll hus. Vi hamnade sannerligen rätt då första stället vi gick på inte bara hade billiga drinkar utan även kanonbra musik. I kön stötte vi ihop med ett, av flera, av de ”bachelorpartys” som hade funnit sin väg till Charleston denna kväll. Som upplagt för en bra kväll, hehe. Två drinkar och två shots för ynka 14 dollar, alltså i runda slängar en hundralapp, gjorde ju inte heller kvällen sämre. Det kan man ju inte klaga på. Som ni förstår blev det några sådana omgångar under kvällen och döm om vår förvåning när det visade sig att alla klubbar stängde redan klockan 2! Vi var både laddade och förberedda för en helnatt men fick istället vackert bege oss hemåt när portarna hade stängts. Lite nesligt, men det lär komma fler kvällar framöver tröstade vi oss med och sade god natt.
Vår vänlige taxichaufför lämnade av oss vid Upper King Street som vi underrättats om var där Charlestons partyfolk höll hus. Vi hamnade sannerligen rätt då första stället vi gick på inte bara hade billiga drinkar utan även kanonbra musik. I kön stötte vi ihop med ett, av flera, av de ”bachelorpartys” som hade funnit sin väg till Charleston denna kväll. Som upplagt för en bra kväll, hehe. Två drinkar och två shots för ynka 14 dollar, alltså i runda slängar en hundralapp, gjorde ju inte heller kvällen sämre. Det kan man ju inte klaga på. Som ni förstår blev det några sådana omgångar under kvällen och döm om vår förvåning när det visade sig att alla klubbar stängde redan klockan 2! Vi var både laddade och förberedda för en helnatt men fick istället vackert bege oss hemåt när portarna hade stängts. Lite nesligt, men det lär komma fler kvällar framöver tröstade vi oss med och sade god natt.
Så härligt ni har det, vilka upplevelser ni får vara med om, så roligt att få läsa........snart är det ju Vegas, och ni har ju så mycket kvar. Njut av veckorna som är kvar, var rädda om er.